ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Samlade surheter (om triggers)

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Personligt

Orkar inte går runt och vara sur/förbannad/bitter hela tiden, men nu har jag haft semester och samlat nya krafter ;-) Därför utfärdas härmed en varning för en kanske inte helt mogen och rationell ton i det här inlägget.
 
Det är inte lätt att bli frisk i en ätstörd värld, så är det bara. För den som kämpar mot en ätstörning så finns det mycket som kan väcka ångest, ilska och i värsta fall även trigga destruktiva beteenden. Vissa"hälsoivrare" är ofta snabba att anklaga den som tar illa vid sig för att vara "lättkränkt" och "överkänslig". Och visst, jag är helt med på att den som har eller har haft problem relaterade till mat/ätande/träning kan vara mer lätt-triggad än den som aldrig har haft några problem - men det är väl egentligen ganska naturligt om en tänker efter? 
 
Det finns en del beteenden, situationer och företeelser som får mig att se rött och jag har listat några av dem här nedan.En del av sakerna kan du aktivt protestera mot, de är inget som du behöver "tåla" eller "stå ut med". Andra saker är sådant som (tyvärr) förekommer i det hälsohetsande samhället och som kan vara svårt att påverka som individ (betyder inte att en måste gilla det). För mig så får de här företeelserna inte (längre) några mer förödande konsekvenser än att jag blir på dåligt humör, men för andra så kan triggers vara mycket värre än så. Att prata om en "känslighet" hos de som  har en ätstörningsproblematik kan jag acceptera till viss del, men det får banne mig finnas gränser...   
 
1. Viktkommentarer
"Har du lagt på dig lite efter semestern? Passa dig så att du inte går upp för mycket bara!" (Passa sig? Tänk om personen vill gå upp i vikt då? Och, oavsett, så har ingen med att göra vad någon annan väger!) Eller: "Är du graviiiiiiiid???" (...) Eller: "Du som är så naturligt smal" (ett mycket oförankrat antagande) Nej. Alltså nej. Kommentera inte någons vikt. Nej.
 
protest-464616_640 2.
 
2. När någon (oftast genom sociala medier) redovisar kaloriinnehåll i mat eller kaloriförbrukning av träning/fysisk aktivitet. Mmm, siffror överhuvudtaget faktiskt... JAG VILL INTE VETA JAG VILL SLIPPA JÄMFÖRA!
 
oliver-kahn-406393__180

3. Träningsprofiler som marknadsför sig själv som sååå sunda, "älskar mat" osv och så visar de upp en tallrik med typ en halv potatis och resten fettfritt protein och ba': "belöning efter 2 timmars crossfit..." Helt enkelt personer med ätstörningar som framhåller sitt sjuka beteende som friskt --> ger andra med ätstörningar en felaktig bild av ett normalt ätande --> en ond cirkel där synen på mat, träning och hälsa är helt rubbad. Inte så lyckat med andra ord.

cry-62326__180

4. Förespråkade av dieter och olika matförbud i allmänhet och uttrycket "ren mat" i synnerhet. Dagens oerhört onyanserade syn på mat och ätande gör mig G A L E N.
 
man-742766_640 5.
 
5. Detsamma gäller ätstörda konstigheter som normaliseras och framhålls som fräscha "tips", exempelvis att på olika sätt "lura" kroppen att tro att den är mätt... Eh, va? Så oerhört osunt säger jag! Vad sägs om total bojkott för sådana "tips" och istället fokusera på att ge våra kroppar möjligheten att känna hunger och mättnad? (Hint: genom att äta regelbundet, tillräckligt och varierat samt tugga sin mat ordentligt).
 
suit-673697_640 6.
 
6. Onödiga matkommentarer, exempelvis att prata skit om mat/utrymmesmat när sådan äts, som att börja orera om en tårtas kaloriinnehåll på ett kalas... Nääääj! Eller: Prata om ätbara saker som "syndiga" eller i liknande termer...Eller: "Nu är man ju så mätt så man inte behöver någon middag" (vem är den där "man"? Jag vill fan inte hoppa över några måltider!) Eller: "Ska du äta det där också? Hur kan du äta mer nu?" Håll käften!
 
scream-307414_640 Puh... ;-)  
 

Tröttsamt och omodernt...

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande

_20150726_183807 DSC_2038 ...att sådant här vikt-fixerat skräp fortfarande publiceras i massor. Hur många tidningar med snarlika framsidor (och innehåll) säljs egentligen varje dag?     

Semesterrutiner och semester från rutiner

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Personligt, Återhämtning

Sommar. Semester. Fika och utrymmesmat varje dag (ofta flera gånger). Middagarna intas senare än vanligt och ackompanjeras gärna av ett glas vin. Behöver jag sova hela förmiddagarna så gör jag det. Cykelutflykter och upplevelsepromenader utgör den fysiska aktiviteten, kravlöst och skönt. Regniga dagar stannar jag kanske inne hela dagen och sträckkollar på någon serie på Netflix. Gör inte upp så mycket planer i förväg. Är sådär skönt spontan... Jag? Spontanitet brukade vara något som skrämde mig rejält. Rutinbunden är bara förnamnet för vad jag var (är) och jag skulle ljuga om jag påstod att vardagens trygga struktur inte lockade alls såhär under semestern. Det är absolut inget fel i att vilja ha rutiner i sitt liv, förmodligen mår de allra flesta bra av att ha en viss struktur i sin vardag. Tvångsmässighet är dock en annan femma. Att få ångest när minsta rutin rubbas och att aldrig kunna avvika från det förutbestämda är inget fritt liv. För den som har en ätstörning kan de förändrade (mat)vanorna och under sommarlov eller semester kännas väldigt jobbiga. Det som för andra är helt naturligt, som att svalka sig med en glass i värmen eller äta middag på en annan tid än den vanliga, kan bli oerhört ångestskapande. Tro mig, jag vet. Jag förstår hur skrämmande och svårt det kan vara att frångå de invanda mönstren. Men kanske kan det vara just det som gör att du kommer framåt? Att ta semester från de vanliga rutinerna har gett mig en särskild slags återhämtning som fört med sig klarhet. Jag känner att jag är redo att släppa ytterligare på det som mest är rester av tvångsmässighet och självbedragande ångestlindring. Jag tänker ta med mig lite av semesterns spontanitet och friare leverne in i vardagen. Det tror jag är ytterligare ett steg närmare mot att bli helt frisk och fri. ❤ DSC_1364