ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Nyfiken på en personlig och informativ föreläsning om ätstörningar?

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande, Träning och fysioterapi

I höstas var jag på Kulturama och pratade om ätstörningar med dans- och musikaleleverna (på de eftergymnasiala utbildningarna). Att föreläsa gav mig blodad tand; jag älskar ju att snacka (hehe) och tycker att det är så kul att prata inför folk (även om det såklart är läskigt på samma gång!) om det jag brinner för.

Jag vill bidra till att lyfta ätstörningar och psykisk ohälsa och föreläsningar som komplement till skrivandet känns helt rätt. Den stora fördelen med föreläsandet är ju att den interaktiva delen kan komma på en gång - det blir ett samspel och en spännande dynamik när många tar del av det talade ordet samtidigt.

Med detta sagt: Är du nyfiken på en personlig, men samtidigt mycket informativ föreläsning om ätstörningar? Kontakta mig på:

johanna.ahlsten@gmail.com

 

Kostförvirringen

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande

Vi vet att många äter för mycket utrymmesmat, dricker för mycket alkohol, äter för lite frukt och grönt osv. Ändå verkar det ligga närmare till hands att hoppa på en ”äggfasta”, ”bananbantning”, ”carnivore”-diet, keto eller någon annan tokig och restriktiv kosthållning. Istället för att försöka lägga sig lite närmre de rekommendationer som finns?

Den utbredda skepsisen mot vanlig mat, övertron på märkliga dieter och konspirationsteorier (t ex mot Livsmedelsverket) retar mig mycket; det fuckar upp folks förhållande till mat och sprider förvirring. Varför ser det ut såhär? Det måste ju finnas någon anledning? Hm, ja. Jag har ju några teorier:

  • Stressen av det smala idealet påverkar. Oavsett hur mycket det talas om ”hälsa” så är - handen på hjärtat - att vara/bli smal många gånger viktigare för gemene man. Jag frågar mig gång på gång om vi rent av skulle ha bättre hälsa om vi bara levde hälsosamt och struntade i kroppsformen? Nej, nej, jag ”promotar” inte övervikt/fetma. Är rätt ointresserad av kroppsform faktiskt, men normalvikt är väl bäst för de flesta. Det är också sannolikt att de flesta (nej, inte alla, men på befolkningsnivå väldigt många) skulle ligga nära ”normalvikt” om de följde rekommendationer för kost och fysisk aktivitet.
  • Människor vill tro på något. Någon slags övertygelse/religion. Därför sviktar intresset när det ”tråkiga”, ”vanliga” och ”lagoma”; kostcirkeln och tallriksmodellen, kommer på tal. Lägg märke till ordet ”tro” här, för det är viktigt. För många är tron så viktig att det inte hjälper hur många gånger de blir överbevisade; de fortsätter ändå att hävda att deras tro är den allsmäktiga sanningen. 
  •  Pengar. Pengar. Pengar. Konstigheter inom kost är en miljardindustri. Det får vi inte glömma. Det finns de som tjänar fett (sic!) med pengar just på att det är viktigt för människor att vara smala och på att folk söker sig till (kost)religion.

Personligen försöker jag undvika kostförvirring genom att se med skepsis på de flesta kosthyparna som ”lanseras” - även om jag erkänner att jag har en liten flört med det som kallas intuitivt ätande. (Efter Lorenas dissekering av fenomenet så håller jag dock med om att det kort och gott är bättre att kalla det ”ätande” 😉 och förstår att även i grunden bra saker, som intuitive eating, lätt kommersialiseras, spårar ur och får en massa regler). I övrigt försöker jag bara hålla mig nära de rekommendationer som finns, utan att bli rigid (utrymmesmat ftw hehe) och ser till att källkritiken finns med när jag möter på allsköns ”sanningar” om kost. 

Vad tänker du om ”kostförvirringen”?

 
Rekommenderad lyssning:

Kroppspolitik avsnitt 7: Dietkult(ur)en

Tyngre Träningssnack avsnitt 167: Varför vi vet mindre om kost än du tror 

Glöm inte bort den viktigaste personen i ditt liv

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa

Dig själv. Den viktigaste personen i ditt liv är du.

Osjälviskhet och omtanke om andra är fint. Fantastiskt fint. Och du kanske vill säga: ”Nej, jag är inte alls viktigast i mitt liv, utan ... vore jag ingenting”. Men jag säger: Partner, barn, mamma, pappa, syskon, mormor, nära vänner och så vidare, alla kan de vara SUPERVIKTIGA för dig (och väl värda en kärleksförklaring 14 februari, liksom årets övriga dagar). För att du ska klara att ta hand om andra behöver du dock ta hand om dig själv och (åtminstone då och då) vara den viktigaste personen i ditt liv. Annars går du sönder till slut. Och det finns inget fult eller själviskt i att se till sina behov ibland, det betyder inte att du inte kan vara omtänksam, snäll och stark - snarare tvärtom.

Självmedkänsla med dig själv och omtanke om andra går hand i hand! 

PS. En kan tycka vad en vill om 14 februari, men att vara snäll och visa kärlek mot sig själv och andra är aldrig fel (så gör det idag, likväl som andra dagar).

Kram ❤️