Åter och åter återhämtning
Kategori: Allmänt, Mammalivet, Personligt, Återhämtning
Varför är jag så insnöad på just återhämtning och allt som det står för? Jag skulle säga att svaret på frågan finns att hämta i mina svagheter. Jag må älska mys och vila (det är livet), men är (tyvärr) i grund och botten en ganska stressad person. Inuti mig bor en rastlös själ som vill skynda på, som vill att allt skall ske snabbt och effektivt, som har svårt att slappna av och vara i nuet. Jag får ständigt kämpa emot tankegångar som att det är dumt att skjuta upp saker och får ofta stoppa mig själv från det där "ska bara"-tänkandet.
De senaste åren (bättre sent än aldrig) har jag insett att om man aldrig skjuter något på framtiden så får man heller aldrig någon vila och reparation. Tyvärr innebär inte insikt att man automatiskt lever som man lär... Nej, jag är inte alltid ett bra föredöme utan trillar fortfarande dit ibland genom att falla för "lockelsen" att stressa. Med detta menar jag att jag liksom lurar mig själv att tro att jag klarar mer än jag egentligen gör (och det slutar sällan bra). Dock sker det allt mer sällan. Jag tror att begreppet återhämtning blivit så viktigt för mig för att jag har insett att just det är själva nyckeln till min hälsa.
Det är återhämtningen som skapar balansen som behövs för att jag inte ska hamna i onda stressmönster. Med en nyfödd bebis hemma så är det rätt svårt att få tillräcklig återhämtning, för till skillnad mot vad många tror så sover inte alla spädbarn hela tiden (och de kräver dessutom 100% av din uppmärksamhet när de är vakna). Det är därför lätt hänt att man vill passa på att göra "allt" när barnet väl sover. Vissa saker är förstås nödvändiga att få avklarade, men det gäller att inte lägga ribban för högt: Att hinna med att hänga tvätt och sedan sova eller vila en stund är bättre än att först hänga tvätt, sen diska, sen duscha, sen läsa mail, sen dammsuga, sen laga matlådor...
Ja ni fattar. Att se återhämtningen som en minst lika viktig aktivitet som något annat hjälper mig och jag vet att det är först när jag aktivt prioriterar återhämtningen som jag kan må bra.
Jadå, ibland sover hon ❤️PS. Glöm inte bort din återhämtning, för ingen är immun mot stressrelaterad ohälsa. Återhämtning är min hjärtefråga och något som alla behöver och i all välmening så tänker jag fortsätta tjata om det! Kram
Det goda som jag vill, det gör jag inte… – Åsa Jansdotter säger:
[…] Johanna skrev ett inlägg för ett tag sedan där jag så väl kände igen mig själv. Det här att med att veta vad jag behöver, ha insikt i mina behov men också känna mina begränsningar det tycker jag faktiskt att jag har blivit bättre på med åren. Ändå på något magiskt vis så blir det lite då och då inte som jag vill eller behöver. Jag trillar nästan ner i det där diket som jag vet är geggigt och blött och svårt att ta sig upp ur. Jag säger nästan för ändå inte riktigt. Och för det mesta räcker det med att jag bli lite lerig om fötterna för att jag ska förstå att jag behöver byta riktning men jag önskar så att jag inte behövde komma dit alls. […]
Återhämtning som den röda tråden – Johanna Ahlsten säger:
[…] har kommit att bli ett centralt (hälso)begrepp för mig, både som fysioterapeut och som privatperson. Jag återkommer till det här viktiga ordet gång på gång på olika sätt och här på bloggen […]