Om relativ energibrist och varför vi behöver prata mer om det
Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande
Relativ energibrist är ett tillstånd som kan drabba en idrottare som äter för lite i förhållande till hur mycket hen tränar. När energitillgängligheten i kroppen blir kroniskt låg så sänks den basala ämnesomsättningen och andra grundläggande fysiologiska processer för att återställa energibalansen. Tillståndet leder till att köns-, stress- och ämnesomsättningshormon påverkas, vilket kraftigt ökar skaderisken (bland annat risken för stressfrakturer), risken för benskörhet och gör dessutom prestationsförmågan sämre. Ett vanligt symtom på relativ energibrist är menstruationsrubbning- eller bortfall (amenorré), vilket i sig kan vara lurigt att upptäcka då många kvinnor använder sig av hormonstyrande preventivmedel som ger "falsk" månatlig blödning. (Det skall även tilläggas att relativ energibrist även förekommer bland män, men är svårare att upptäcka just för att män vanligen inte menstruerar.)
En svensk-dansk studie utförd av bland andra Anna Melin PhD, forskare och dietist inom SOK, visade att relativ energibrist är mycket vanligt bland kvinnliga elitidrottare. Undersökningen omfattade totalt 40 danska och svenska kvinnliga elitidrottare (inom uthållighetsidrott) varav över 60 procent visade sig ha relativ energibrist och lika många hade menstruationsrubbningar. Kliniska ätstörningar förekom bland kvinnorna, men varken undervikt eller förekomsten av en ätstörning var något kriterium för relativ energibrist. De flesta åt helt enkelt för lite i förhållande till hur mycket de tränade och hade inte reflekterat så mycket över det.
Det räcker inte med lite kvarg. Oavsett om du tränar eller inte så behöver kroppen tillräckligt med mat från hela kostcirkeln
Relativ energibrist är egentligen ett känt hälsoproblem hos idrottare men av oklar anledning finns det ganska dålig kunskap om tillståndet. Inom vissa idrotter är menstruationsbortfall så vanligt att det räknas som "normalt", trots att sambandet mellan amenorré och risk för allvarliga följder så som för tidig benskörhet sedan länge stått klart. Tänkvärt i sammanhanget är att ämnesomsättningen ofta är sänkt hos de med relativ energibrist och att när de börjar äta väsentligen mer så syns ändå ofta ingen skillnad på vågen (i vissa fall går personerna till och med ned i vikt initialt). Detta måste väl ses som väldigt intressant just för idrottare inom sporter där vikten har viss betydelse - varför äta för lite och riskera skador om du kan hålla samma vikt på mer mat och dessutom hålla dig skadefri?
Relativ energibrist är något som jag funderat över en längre tid (bland annat för att det kan vara en orsak till infertilitetsproblem) och att prata mer om det och öka den generella kunskapen om tillståndet tycker jag känns särskilt viktigt av ett flertal anledningar:
- Förmodligen finns det ett stort mörkertal som lider av relativ energibrist. Elitidrottare utgör ju en mycket liten del av befolkningen, medan hårt tränande (kvinnor) är en grupp som bara växer. Att lyfta fram vikten av ett tillräckligt energiintag känns därför väldigt relevant.
- Det är tragiskt att okunskapen är så stor kring riskerna med att äta för lite. Sorgligt nog sprids det fortfarande så mycket dumt och vilseledande angående kost och det verkar finnas en övertro på typ kvarg som träningsmat (och visst kvarg är väl bra - men det går liksom inte att leva på). Det finns också något slags befäst ideal att det är kvinnligt att äta "nyttigt" (i bemärkelsen kalorisnålt), vilket ju blir förödande i kombination med att allt fler sysslar med tuff träning.
- Jag misstänker att relativ energibrist kan vara vanligt bland de som tidigare haft en ätstörning. Många som varit drabbade av ätstörningar hittar ju till träningens värld och njuter av att få träna som friska. Risk finns att vissa har fortsatt svårt att (våga) äta tillräckligt och tenderar att underskatta sitt energibehov.
- Vi måste fortsätta poängtera att undervikt inte måste förekomma för att kroppen skall ta stryk av för lite energi (apropå att normalviktiga personer med ätstörningar ofta har svårt att bli tagna på allvar av vården och omgivningen) och att lyfta fram relativ energibrist kan vara ett sätt att göra det.
Tips! Hör Anna Melin prata om sin studie och annat intressant i Tyngre Träningssnack: Idrottare som äter för lite utan att gå ner i vikt
Angelica fjellman säger:
Då måste jag fråga, eftersom jag känner mig lite träffad...om ämnesomsättningen blivit sämre pga av för lite energi länge kan den då höjas igen om man börjar äta mer? Nu visar nämligen mina värden att jag har lite låg ämnesomsättning men har svårt att tro att jag har problem med sköldkörteln eftersom ingen har det i släkten. Sedan så har jag haft ont i höft o knän o ischias nerv sedan o höstas...kan ofta länna mig helt slut på morgonen efter frukost efter att ha tränat lite styrka... bara undrar om kroppen säger något nu... men som sagt; ökar ämnesomsättningen igen vid mer energiintag efter ett tag? 🤔
Johanna Ahlsten säger:
Jadå, ämnesomsättningen ökar igen. Rekommenderar att lyssna på avsnittet av Tyngre Träningssnack som jag länkar till i blogginlägget, där medverkar Anna Melin och de pratar rätt mycket om ämnesomsättningen har jag för mig.
Johanna Ahlsten säger:
För övrigt så: Ja, kanske kroppen vill säga dig något med tanke på smärtan/skadorna, svårt att säga, men det lär inte bli sämre av ett tillräckligt energiintag. Känner (tyvärr) igen mig ❤
Angelica säger:
🌺☺