Barnafödsel och kvinnoförakt: Färdig med föraktet!
Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Mammalivet, Personligt
I tredje och sista delen av Barnafödsel och kvinnoförakt är det jag själv som berättar. Dela gärna med dig av dina egna tankar och erfarenheter i kommentarsfältet ❤️
Ungefär en månad innan min dotter kom till världen så fick vi veta att hon låg i säte, det vill säga felvänd med rumpan neråt. Det gjordes ett vändningsförsök som misslyckades och därefter togs beslutet att det var bäst att jag blev förlöst med kejsarsnitt. Trots att jag var väldigt rädd för en vaginal förlossning så var jag ändå inställd på att det var enda sättet och min första reaktion blev sorg och besvikelse över att jag inte skulle inte få föda ”på riktigt”. Jag kände också en hel del skam. Som att jag tog den ”lätta vägen” ut. Medan alla andra (nåja) fick utföra starka urkvinne-prestationer skulle jag alltså bara vara helt passiv utan att behöva anstränga mig det minsta. Var jag ens värd att få kalla det att föda? (Vilka sorgliga värderingar!)
De tankarna var dock som bortspolade när jag väl låg där på operationsbordet och när läkaren sa ”grattis” och kort därefter gav mig min dotter på bröstet så kände jag ett lyckorus som jag aldrig upplevt tidigare. Det var den renaste formen av kärlek från allra första stund och om min dotter kommit ut från ett hål i magen, från vaginan eller från min näsborre spelade liksom exakt noll roll vid det tillfället.
Skammen över snittet kom stundtals tillbaka efteråt märkte jag när jag talade med vissa. Och när folk undrade varför jag gjort kejsarsnitt så kändes det skönt att snabbt kunna säga att det var för att hon legat felvänd. Men varför var det så viktigt att förklara egentligen? Varför skulle ett kejsarsnitt vara dåligt? Varför skulle en förlossning präglad av rädsla och lidande göra mig eller mitt moderskap bättre? Det är kvinnoförakt att resonera så tycker jag!
Som gravid för andra gången har jag tagit min förlossningsrädsla på större allvar än under första graviditeten. Av olika anledningar (som jag inte kommer återge här då jag inte behöver försvara mig) så fick jag - till slut - ett planerat snitt beviljat. Trots min rädsla, trots att jag är snittad sedan tidigare och trots att jag är mycket påläst om vad kejsarsnitt innebär så framhölls dock in i det sista vaginal förlossning som det bästa och ”riktiga sättet” att göra det på. (OBS inte av ”min” barnmorska, hon har varit helt underbar! ❤️)
Jag kan helt klart köpa att det i många fall finns fördelar med att föda vaginalt, dessa är vården noga med att betona. De är också duktiga på att lyfta riskerna med kejsarsnitt (in absurdum kan jag tycka). Det som det talas desto tystare om är frekvensen av förlossningsskador vid vaginala födslar. Likaså viftas problematiken med bristen på förlossningspersonal och vårdplatser bort. Aurora-barnmorskan jag fick gå till verkade tycka att det var högst olyckligt att det numer pratas mer om förlossningsskador och brister i vården (?) Som om det skulle ändra verkligheten att inte prata om det? Det är ju snarare tvärtom! Att hon försökte mörka att det faktiskt är vanligt med förlossningsskador gjorde mig vansinnigt irriterad (det räcker att prata runt lite i ens vänkrets för att få svar på hur ”ovanligt” det är...)
Och som en god vän skrev till mig på FB:
”Klart det behövs viss balans och optimism - men som läget verkar vara nu måste ju sånt här lyftas; inte direkt för att varje enskild individ ska bli rädd eller bekräftad utan förä att det måste bli synligt på samhällsnivå <3 (och som vi vet är ju det här med att "prata om det" förlösande - sic! - på många sätt!)”
För att återgå till och avsluta min berättelse så har jag idag landat i att varken vaginal förlossning eller kejsarsnitt är 100% säkert, men att det däremot är 100% säkert att kejsarsnitt inte gör mig till en sämre mamma eller kvinna. Det självföraktet och kvinnoföraktet är jag färdig med för gott!
/Johanna
Fotnot: Jag har full respekt och förståelse för de som vill föda vaginalt och kanske hade jag också velat det om förlossningsvården känts tryggare, om jag inte varit snittad innan osv, men jag känner ändå att gravida borde ha mer att säga till om angående förlossningssätt. Det är våra kroppar.
Lala säger:
Så sorgligt att du behövt förklara dig varför du genomgick snitt. Det visar det skammen samhället lägger på kvinnor. Framförallt vården och vårdpersonal (inte alla men en stor grupp) som bidrar med det genom att betonar bara fördelar med vaginal förlossning och nackdelar med kejsarsnitt. Det hör/läser man överallt.
Jag är så ledsen att du behövt känna en onödig skam.
Det spelar verkligen ingen roll hur och från vilken kroppsöppning (gillade näsborre ;-) ) barnet kommer ut. Det viktigaste är att mamman mår fysisk och psykiskt bra för att kunna orka vara en bra mamma. Det viktigaste är bara det!
Nu brinner jag för denna fråga ännu mer än förut för själv har fått barn och fått bättre förståelse för graviditet och förlossning. Men lååångt innan dess när jag inte ens hade tankar att skaffa barn och hade inte tänkt en tanke om barnafödande och hade inte förståelse för gravida/födande kvinnor, hade jag alltid nåt revolutionärt emot att använda ordet "vanlig" eller "naturlig" förlossning som används av många för "vaginal förlossning"! jag var så illa emot det. Det kan inte finnas nåt naturliga re i världen att föda barn oavsett sätt och formen, det kan inte finnas nåt naturliga än att bara bli mamma oavsett hur. Jag insisterade alltid att använda "vaginal förlossning" för att den inte är vanligare och naturligare än kejsarsnitt tycker jag!
Och avskydde när någon på jobbet var gravid och folk (tro mig kvinnliga!) frågade om hon vill förlossa vaginalt eller kejsarsnitt eller en kollega kom med nyheten av att den lediga kollegan har fått sitt barn nu.... och guess what! ALLTID den klassiska första frågan, var det vanlig/vaginal eller kejsarsnitt? och jag alltid lade mig i diskussionen med att "spelar ingen roll! Viktigaste är att vi hoppas att mamma och barn MÅR BRA".
För ett par år sedan gick min kollega och nära vän för att få bli mamma och eftersom jag var hennes närmaste på jobbet frågade alla mig (som tur) om det. Och jag sa hur tydligt som helst "jag har inte ställt frågan har inte ens frågat min syrra, för att för mig är absolut inte viktig och det är inte min grej att fråga. För mig viktigaste var att fråga om hon och barnet mår bra". Blev tyst i fikarummet och jag ällllskade den tystnaden
Lala säger:
Oj förlåt förra kommentaren blev förlång!
Jag tänkte dela mina erfarenheter av vaginal förlossning och bemötande jag fick av vårdpersonal men de lär ju bli en bok ;-)
Men hoppas kvinnor har orken kvar att dela, prata, kämpa för att det förbättras synen på förlossning och kvinnohälsa efter förlossning.
Jag fick höra både under graviditet och under och efter förlossning att det bästa alternativet för både mor och barn är vaginal förlossning. För det fanns bara fördelar med vaginal förlossning och nackdelar med kejsarsnitt att läsa och höra från vårdpersonal. Att mamman återhämtar sig bättre och snabbare och massa fördelar för barnet att det får bättre immunförsvar och mindre risker för allergier .....
och att det är "så pass liten" andel förlossningsskador att det är pga riskfaktorer såsom ovanligt stort barn mm. så att det inte går att bli skrämd av det och finns ingen anledning att vara orolig....
Jag var faktiskt positiv inställt till vaginal förlossning måste jag tillägga efter alla dessa statistik och sanningar med modifikation! och hade med min man gått till profylax kurs och tyckte det kommer bli kanonbra! Men jag gick sönder till en bristning mellan grad 3 och 4. och fick vänta på att bli opererad/sydd i 12 timmar! utan en enda infektionsförebyggande åtgärd. alltså låg i sängen i blod, bebisbajs, allt skit överlämnad i 12 timmar. och om som skrev tidigare ingen hade lust att se om amningen var rätt och i väntan på att jag ska opereras nu, nu, nu fick jag varken dricka eller äta i 1timmar. Resultatet av det blev att jag åkte in ett par dagar efter förlossning med akut infektion och fick genomgå antibiotika behandling som går igenom den där lilla bröstmjölk jag hade. Vet inte om den där fantastisk skönmålade vagina förlossningen med alla fördelar var bra för mig och mitt barn. Mitt barn första 3 dygn utan modersmjölk, sedan modersmjölk med antibiotika och som sedan torkades helt ut var det som skulle skydda mitt barn från många sjukdomar och allergier!
Till det mådde jag otroligt dåligt fysiskt och psykiskt! men jag fick höra det (som tur inte av min nära) tyvärr endas från vårdpersonal att det var det bästa för att det var från rätt hål och så ska det vara och det är hur bra som helst det som är!
Varje gång jag hade mitt barn i mina armar revs nåt i mina sting, det kändes som att nåt gick sönder eller de sydda vävnader gick isär igen varje gång jag tog honom för att amma, flaskmata, sitta sova, ligga i sängen, komma ur från soffan... den där närheten som barnmorskorna förespråkar att lägg barnet på bröstet så mycket som det går fick jag inte ha. För att det gjorde så fruktansvärt ont i hela bäckenbottenområdet, det kändes som att om nåt går sönder igen hemma kommer skadan bli livslång för mig, så den närheten och härligheten fick jag antingen avstå helt eller gråta av smärta när jag hade honom.
Allt detta för att vården istället för att använda teknik, forskning, kunskap allt som finns i den moderna världen för att förbättra förlossning och eftervården, istället viftar de bort det med personalbrist osv. Det kan ja lite grann förståmen man kan kompensera med rätt beslut i rätt tid och använda sig av vetenskapen och göra skadan mindre. Mitt barn hade legat fel och ingen hade upptäckt det. Han var inte stor och det var ingen sugklocka förlossningen heller. Till och med när jag åkte in till sjukhuset pga remiss från mödravård att vattnet hade minskat i ett farligt nivå ville de inte ta mig för jag inte hade 3värkar/10min. För jag ingick inte i "schablonen"! och när jag var väl framme kände en barnmorska att huvudet var ruckbart (ej fixerat som betyder färdig för att komma ut enligt de iaf) och flinade åt mig. Som att "om du tror att du blir inskriven nu och kan förlossa kan du glömma det" . Men när de undersökte mig var jag 5cm öppen! Hade tyvärr inte orken/modet att flina tillbaks för mitt och mitt barns liv var i deras händer. Förlossningen drog på tid och några ggr mådde barnet dåligt. Trots att jag hade skrivit i mitt förlossningsbrev att jag vill få information och kun
Lala säger:
Trots att jag hade skrivit i mitt förlossningsbrev att jag vill få information och kunna vara delaktig i min förlossning och är lika positiv till kejsarsnitt, fortsatte de på att pusha mig och ingen av barnmorskorna eller läkarna som rådfrågades undrade om de skulle kontrollera saken noggrannare eller kolla barnet med ultraljud för så har det gått i hundra tusen år och det har gått bra! Ja han hade båda armarna bredvid huvudet och inte kunde komma ner i förlossningskanalen till slut kom han tack och lov frisk! men jag gick sönder som att mina hade sprängts där. svanskotan och hela underlivet fick skada. Hade de trots bristande personal använts sig av all forskning som har gjort och alla praktisk erfarenhet av andra förlossningskollegor i hela världen med klipp-tekniken hade jag fått mindre skador och läckt mycket bättre. För att bära med sig den kunskapen och använda den där det behövs kräver ingen extra personal. Det är bara den där attityden att så har det gått i hur många år som helst och det har gått bra och ni alla förlossande kvinnor "måste" tycka att det är jättebra!
Känslan av att leva och förlossa i en av världens modernaste och rikaste länder och få förlossa och eftervården vara sämre än att jag hade förlöst ensam mitt i en öken. Känslan av att hade jag förlöst mitt i ett krig (med all brist på personal, teknik, hygien, hjälpmedel) hade jag fått en mer värdig vård.
Jag har svårt att förstå varför behöver man ta sig till sjukhus och ta tiden av utbildade kompetenta människor i form av barnmorskor oh läkare om de kunskapen de har läst många år i böcker ska inte komma till användning. Varför förlossningar ska se ut som 3000 år sedan? att med all forskning och utveckling som finns tillgänglig ska man gå igenom samma skador som människor genomgick för 3000 år sen?
Kan vården använda sig av samma resonemang om olyckor, knä och fotskador? Säger de till en idrottare att så har det gått i alla år, man skadar sig om man tränar och det gör ont och det kommer att läka av sig själv???? En visdomstand opererar man helt snyggt för att det inte ska trängas och syr man direkt efteråt. Tänk om alla tandläkare börjare säga så har det varit i alla tusen år och naturen är duktig på at fixa den själv, det gör ont men det bir bra..... ingen kommer acceptera det!
Kompetens och erfarenhet och duglighet som inte används är lika med det som inte finns alls! Tyvärr är förlossningsvården och eftervården bristfälligt och blir inte bättre om man blundar och inte tar ansvar och bortförklarar med slarviga argument.
Till det går vi på den första BM besöket man får ett par dagar efter förlossning för att kontrollera mammans hälsa och barnen (hörsel, vikt ...) och BM ville kolla min amning och jag från början smek på min gosses kind när jag ammade. Hon slog bort min hand från hans kind. Slog! Sen berättade jag att jag har feber och smärtan och blödningen i underlivet som hade börjat bli bättre har blivit allt mer intensivt och hon sa "det brukar vara så, helt ok". På vilket sätt är det normalt att blödningen och smärtan lugnar ner men börjar intensivt igen? Kan inte förstå att det var pga personalbrist. För hon kunde sagt till mig att oj det där måste du kolla men jag har inte möjlighet och hänvisat mig till rätt person. det skulle inte ha tagit tid av henne och några timmar senare åker jag till akuten för infektion och får som tur en läkare som lyssnar och tar på allvar och visade så hög CRP (infektionsfaktor i blodet) att fick behandlas omgående. BM hade kanske tänkt, asch en annan bortskämd ung kvinna som tror att det är bara hon som har ont i världen och det är hormoner som gör att hon tror att hon har smärta! För att alla andra människor är helt okapabla att förstå vad är rätt och fel....
Sen lovade de mig på BB att jag ska få återbesök efter några månader. Det fick jag aldrig och fick själv ringa, ringa, tjata, tjata, tills nån suckade och gav mig tid. För allting brukar gå bra av sig själv, kontroll av läkning behövs inte, förstår ni! Vet bara inte varför får man återbesök med röntgen när man bryter foten, s
Anonym säger:
....Vet bara inte varför får man återbesök med röntgen när man bryter foten, så himla onödig, kroppen vet hur ska den göra.... ;-) ;-)
Inte minst hur mycket jag har hört av att knipa, knipa, knipa. Lösningen till alla problem är knipa för att det är ju den enklaste vägen för vården inte behöver anstränga sig något ;-) Men det går ju inte knippa de muskler med de nerver som inte finns och de muskler som är felsydda eller bra sydda men helt sönderslagna.
Som tur jag fick en underbar fysioterapeut och underbar privat läkare som bekräftade att jag kniper rätt men för mina kvarvarande besvär måste jag gå tillbaks till SÖS för vidare bedömning eller omoperation. Efter att jag går på återbesök med massa kvarvarande besvär till den kvinnoklinik som ansvara för min förlossning (SÖS), den läkaren som skulle undersöka mig undersökte inte ens de problemområden jag hade sökt mig för. Hon bara betonade hur viktig det är att slappna av och försöka må bra mentalt och vila. trodde hon att jag var trött och inbillade mig????
Medan alla dessa fysiska besvär kämpade jag för amningen som hade fått noll hjälp på sjukhuset. De skickade mig hem med att det brukar fungera bättre hemma när man är lugnt. Ja jag hade inte valt att stanna på sjukhuset men nu när vi väl var där hade jag uppskattat om de hade hjälpt mig komma igång på rätt sätt. Efter 3-4månader gav jag upp för det hjälpte inte att pumpa totalt 20 ml per dygn. Minns den dagen som bestämde med fullt stöd av min man att sluta amma och pumpa. gick några timmar igen och hämtade pumpen för att pumpa för det var så synd att kasta bort bröstmjölk, för jag kände mig som en lat usel morsa om jag inte kämpar lite till, vad ska annars en mamma göra? man är hemma och få betald för det va? för bröstmjölk har så många fördelar för barnet (man hör det höger och vänster att amma, amma, amma är bäst för barnet). Jag ångest attack att min son kommer att få diabetes, kommer alltid vara sjuk oh förkyld och få massa allergier om jag inte kämpar för att få ut de där dropparna. jag satt och pumpade och min man påminde mig om massa fördelar som finns i att jag kan lägga tiden för pumpning och diskandet till att leka med min son och vara en starkare och piggare mamma och orka vara bästa mamma jag kan för mitt barn på dagarna för min son behöver inte en zombie som ger honom 2 droppar modersmjölk! Han hjälpte mig rengöra och packa allt undan! Men där kom det där dåliga samvetet som ensidiga informationen från vården i fördel till modersmjölk hade skapat för mig! Jag satt och grät som att jag skrek och grät tills hade blivit sinnesförvirrad och tappat andningen! för det var det som var bäst för mitt barn enligt de vårdpersonal jag fick träffa på BB, förlossning och kvinnovården på sjukhus!
Måste lägga till att fick världens bästa stöd från min man och vår barnsjuksköterska på BVC. Utan de hade hela mitt moderskap var på spel och jag är inget i mitt barns liv. För alla måste fråga om man ammar sitt barn och varför an inte ammar och alla samtal på mammagrupper ska handla om amning annars. Då är man mamma om man ammar annars varför finns man?
Nu när jag mår bättre och bestämt av att kämpa för mitt barn på andra sätt istället för att ammas och ge honom den gladaste livet, tänker rationellt att flaskmatningen hade stora fördelar. Han åt sig mätt och var alltid nöjd mellan måltiderna, han fick så fantastisk relation från första dagarna till sin pappa för pappan också kunde lika många gånger mata honom och mysa och bygga relationen medan andra barn hängde hela tiden på sina morsor.
Hoppas hoppas att alla mödrar för korrekt information och rätt hjälp för att kunna amma eller sluta amma!
Hoppas att kvinnovården vaknar och mognar och använder sig av alla erfarenheter och berättelser oh forskningsresultat och arbetar med förbättringar!