Så vet du att du har en ätstörning (och så får du hjälp)
Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande
Är du fixerad vid din vikt och din kropp?
Undviker du sociala sammanhang på grund av ångest över matsituationer?
Har du svårt att känna hunger- och mättnadskänslor?
Tränar du för att ”få lov” att äta?
Känner du ofta dåligt samvete eller ångest över intagna måltider?
Undviker eller utesluter du helt livsmedel som innehåller mycket kolhydrater/fett/kalorier?
Har du menstruationsrubbningar?
Hoppar du över måltider?
Kompenserar du ofta för intagna måltider?
Går du ständigt ”på diet”?
Äter du ibland mycket stora mängder mat på kort tid utan att kunna sluta?
Minskar eller ökar du okontrollerat i vikt?
Har jag en ätstörning?
Känner du igen dig i några (eller flera) av frågorna? Då är det möjligt att du har en ätstörning. Och misstänker du att du har en ätstörning så är det med största sannolikhet just så. Många som lider av ätstörningar tvekar inför att söka hjälp då de inte uppfattar sig som ”tillräckligt sjuka”, men detta är felaktigt och ofta är den som tvekar att kontakta vården sjukare än hen tror.
Vad gör jag om jag tror att jag är drabbad?
Sök professionell hjälp; ju tidigare desto bättre!Ätstörningar är allvarliga tillstånd som förstör allt från livskvalitet till fysisk hälsa för den som är drabbad och det är viktigt att få rätt hjälp i tid. Antingen kan du börja med den allmänna primärvården eller söka dig direkt till specialiserad ätstörningsvård. Ställ krav på vården även om det känns jobbigt: Det är vårdgivarens plikt att lotsa dig vidare om hen inte kan hjälpa dig.
Det kan vara svårt att bli frisk, men det går, du är inte ensam och det finns hjälp att få! Frisk & Fri Riksföreningen mot ätstörningar kan hjälpa dig på vägen; de erbjuder gruppträffar för både drabbade och anhöriga, möjlighet till kontakt med en mentor och ser till att du hittar rätt vård just där du bor.
Boktips:
Mattillåtet – Praktisk vägledning för dig som har en ätstörning av dietist Gisela van der Ster. En mycket hjälpsam bok på vägen mot det friska och fria livet. Kan användas som ett komplement till professionell vård eller som egenbehandling. Våga följa boken till punkt och pricka och du har kommit långt. Boken är även användbar för anhöriga till den som har en ätstörning.
Caroline säger:
Tack för detta inlägg - så viktigt! Jag går själv igenom en tillfrisknadsprocess från min ätstörning och det är verkligen det svåraste jag gjort i mitt liv. Varje dag, varje timme måste rätt beslut tas för att gå framåt i rätt riktning men ibland är det svårt att veta vad som är rätt och fel, men det känns skönt att veta att det faktiskt går att bli helt frisk och fri!
En fundering jag har dock är vad du anser om aktivitet/träning/rörelse när man ska bli frisk från en ätstörning? Jag ser inte träning och rörelse som kompensatorisk, men jag VET ju att det är det och jag kan inte släppa det. Jag tänker hela tiden på om jag står/går/sitter eller vad jag nu gör. Inte för att jag ändrar mitt beteende pga av det, men jag tänker ALLTID på det. Jag har fortfarande problem att våga äta helt efter matschema, speciellt de dagar då jag bara är stillasittande och inte "gör" något, men jag äter i princip helt efter det i slutändan. Samtidigt är jag inte hungrig så det känns typ onödigt och onaturligt att äta då, så jag blir osäker på vad som är rätt och fel. Sedan kan jag koncentrera mig så himla mycket bättre på mitt plugg om jag tränar eller rör på mig varje dag och jag blir gladare och piggare. Jag är bara så rädd att göra fel nu när jag väl bestämt mig för att bli frisk. Vad anser du om detta? Har du haft liknande problem själv som du har erfarenhet av?
Caroline säger:
Tusen tack för ditt svar!! Detta är min andra omgång med ätstörningar och behandling - hade tidigare anorexi men det övergick sedan i någon slags ätstörning UNS med nattätningar (vilket ibland känns omöjligt att bli frisk från ibland då jag knappt är vid medvetande om att jag äter eftersom jag halvsover).. så jag tränar inte längre tvångsmässigt och jag har inga problem att vila, jag får inte ångest av att skippa träningen utan tycker nästan att det är skönt idag att kunna ta det lugnt istället. Men samtidigt vet jag att jag mår bra av träning så det skulle vara skönt att komma tillbaka till det, utan att vara rädd för att det skulle vara ett sjukt beteende. Jag känner mig lite lost när det gäller min ätstörning nuförtiden faktiskt haha, vet inte riktigt vad som är rätt och fel och upp och ner :P Känns som jag överanalyserar saker!
Tack för ditt råd, jag håller helt med om att känslan som uppstår när man följt matschemat till punkt och pricka utan kompensation och märker att man överlever är mäktig! Jag ska nog komma ur detta på ett eller annat sätt till slut :) Tack för att du är en inspiration och ger väldigt goda råd till oss som kämpar! <3 Kram!