ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Så vet du att du har en ätstörning (och så får du hjälp)

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande

 
Upptar tankar på mat och ätande stora delar av ditt liv?

Är du fixerad vid din vikt och din kropp?

Undviker du sociala sammanhang på grund av ångest över matsituationer?

Har du svårt att känna hunger- och mättnadskänslor?

Tränar du för att ”få lov” att äta?

Känner du ofta dåligt samvete eller ångest över intagna måltider?

Undviker eller utesluter du helt livsmedel som innehåller mycket kolhydrater/fett/kalorier?

Har du menstruationsrubbningar?

Hoppar du över måltider?

Kompenserar du ofta för intagna måltider?

Går du ständigt ”på diet”?

Äter du ibland mycket stora mängder mat på kort tid utan att kunna sluta?

Minskar eller ökar du okontrollerat i vikt?

Har jag en ätstörning?

Känner du igen dig i några (eller flera) av frågorna? Då är det möjligt att du har en ätstörning. Och misstänker du att du har en ätstörning så är det med största sannolikhet just så. Många som lider av ätstörningar tvekar inför att söka hjälp då de inte uppfattar sig som ”tillräckligt sjuka”, men detta är felaktigt och ofta är den som tvekar att kontakta vården sjukare än hen tror.

Vad gör jag om jag tror att jag är drabbad?

Sök professionell hjälp; ju tidigare desto bättre!Ätstörningar är allvarliga tillstånd som förstör allt från livskvalitet till fysisk hälsa för den som är drabbad och det är viktigt att få rätt hjälp i tid. Antingen kan du börja med den allmänna primärvården eller söka dig direkt till specialiserad ätstörningsvård. Ställ krav på vården även om det känns jobbigt: Det är vårdgivarens plikt att lotsa dig vidare om hen inte kan hjälpa dig. 

Det kan vara svårt att bli frisk, men det går, du är inte ensam och det finns hjälp att få! Frisk & Fri Riksföreningen mot ätstörningar kan hjälpa dig på vägen; de erbjuder gruppträffar för både drabbade och anhöriga, möjlighet till kontakt med en mentor och ser till att du hittar rätt vård just där du bor.

Boktips:

Mattillåtet – Praktisk vägledning för dig som har en ätstörning av dietist Gisela van der Ster. En mycket hjälpsam bok på vägen mot det friska och fria livet. Kan användas som ett komplement till professionell vård eller som egenbehandling. Våga följa boken till punkt och pricka och du har kommit långt. Boken är även användbar för anhöriga till den som har en ätstörning.

Och du: Tro på att det går att bli frisk och fri! 

KOMMENTARER:

  • Caroline säger:
    2018-04-03 | 15:30:41

    Tack för detta inlägg - så viktigt! Jag går själv igenom en tillfrisknadsprocess från min ätstörning och det är verkligen det svåraste jag gjort i mitt liv. Varje dag, varje timme måste rätt beslut tas för att gå framåt i rätt riktning men ibland är det svårt att veta vad som är rätt och fel, men det känns skönt att veta att det faktiskt går att bli helt frisk och fri!

    En fundering jag har dock är vad du anser om aktivitet/träning/rörelse när man ska bli frisk från en ätstörning? Jag ser inte träning och rörelse som kompensatorisk, men jag VET ju att det är det och jag kan inte släppa det. Jag tänker hela tiden på om jag står/går/sitter eller vad jag nu gör. Inte för att jag ändrar mitt beteende pga av det, men jag tänker ALLTID på det. Jag har fortfarande problem att våga äta helt efter matschema, speciellt de dagar då jag bara är stillasittande och inte "gör" något, men jag äter i princip helt efter det i slutändan. Samtidigt är jag inte hungrig så det känns typ onödigt och onaturligt att äta då, så jag blir osäker på vad som är rätt och fel. Sedan kan jag koncentrera mig så himla mycket bättre på mitt plugg om jag tränar eller rör på mig varje dag och jag blir gladare och piggare. Jag är bara så rädd att göra fel nu när jag väl bestämt mig för att bli frisk. Vad anser du om detta? Har du haft liknande problem själv som du har erfarenhet av?

    Svar: Hej! Min erfarenhet är att just att ta sig ifrån träning/motion som kompensatoriskt beteende är jätteviktigt för tillfrisknandet. Intressant att den hör frågan kom för jag hade faktiskt tänkt skriva något lite längre fram om just det där med att ta sig ifrån tvångsmotionerande; att det kan kännas så omöjligt men en dag (efter att ha kämpat) så inser en att det gick och plötsligt står en där med en mycket trevligare syn på motion och träning ❤️
    Apropå det där med hunger och att det skulle vara ”onödigt” att äta när du inte tränar så är mitt bästa råd att äta som du hade gjort om du inte tränat den dagen. Lovar att dun kropp behöver det - särskilt när du tillfrisknar från en ätstörning. Läskigt i början men jag upptäckten att inget ”farligt” händer är stödjande tycker jag.

    Stor heja-kram till dig ❤️
    Johanna Ahlsten

  • Caroline säger:
    2018-04-04 | 17:29:26

    Tusen tack för ditt svar!! Detta är min andra omgång med ätstörningar och behandling - hade tidigare anorexi men det övergick sedan i någon slags ätstörning UNS med nattätningar (vilket ibland känns omöjligt att bli frisk från ibland då jag knappt är vid medvetande om att jag äter eftersom jag halvsover).. så jag tränar inte längre tvångsmässigt och jag har inga problem att vila, jag får inte ångest av att skippa träningen utan tycker nästan att det är skönt idag att kunna ta det lugnt istället. Men samtidigt vet jag att jag mår bra av träning så det skulle vara skönt att komma tillbaka till det, utan att vara rädd för att det skulle vara ett sjukt beteende. Jag känner mig lite lost när det gäller min ätstörning nuförtiden faktiskt haha, vet inte riktigt vad som är rätt och fel och upp och ner :P Känns som jag överanalyserar saker!

    Tack för ditt råd, jag håller helt med om att känslan som uppstår när man följt matschemat till punkt och pricka utan kompensation och märker att man överlever är mäktig! Jag ska nog komma ur detta på ett eller annat sätt till slut :) Tack för att du är en inspiration och ger väldigt goda råd till oss som kämpar! <3 Kram!

    Svar: Skönt att den tvångsmässiga kring träningen är borta! Grattis till den framgången! Du kommer kunna hitta tillbaka till träningen på ett nytt och fibt sätt tror jag, förstår att du längtar men ha inte för bråttom - det kommer ❤️ Garanterar förresten att det inte är omöjligt för dig att bli frisk ❤️ Att du äter på natten har med största sannolikhet en bra förklaring och det är väl kanske lite där du får börja tänker jag? Antingen på egen hand eller om du får någon slags hjälp (det är ju schysst med lite stöd på vägen) med att bena i vad som är vad. T ex: Får du verkligen i dig tillräckligt med energi, tillräckligt varierad mat osv. Kram tillbaka och tack för dina fina ord!
    Johanna Ahlsten

  • Caroline Säwensten säger:
    2018-04-07 | 12:04:13

    Tack så mycket :) Dock tänker jag på och planerar min träning under hela dagarna och jag har höga krav på att den ska bli "perfekt" och att jag måste ha ätit perfekt innan för att inte vara för mätt eller för hungrig. Är detta normalt eller något jag måste jobba bort? Jag har varit sjuk så länge nu och vant mig vid mina beteenden att jag sällan vet vad som är friskt och inte. Jag älskar när träningen går bra och det vill jag ha kvar i livet, men jag vill inte att det ska ta upp så mycket tankar varje dag, det ska liksom inte vara hela mitt liv! Jag har fått en tid hos scä om en månad så jag hoppas kunna få fortsatt stöd hos dem, det betyder så mycket att få ventilera sina tankar hos någon som är insatt i ämnet :) Jag vet faktiskt inte om jag får i mig tillräckligt, jag är ju aldrig hungrig eftersom jag äter på nätterna och jag har lite tappat vad som är ett normalt dagsintag, så det är något jag får jobba vidare på :) Hoppas du får en trevlig helg!

    Svar: Svår fråga det där med vad som är ”normalt” men generellt så blir överdrivet perfektionistiska tankar kring träning (och mat för den delen) lätt problematiska. Du kan säkert ha kvar en ganska högpresterande inriktning i din träning, men skulle säkert vinna på att dra ner lite på kraven ett tag. Det viktigaste är väl att DU känner dig nöjd och tillfreds, att träning (och mat) inte är en stress utan något som berikar livet ❤️ Tror SCÄ blir bra, helt rätt att ta hjälp på vägen 👍
    Johanna Ahlsten

Kommentera inlägget här: