ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

 

 

Det låter som något en kan se i en caption till en Instagram-bild där någon ”unnar sig” chips eller bullar (suck), men orden kan ha en djupare mening: För den som räknar (kilo)kalorier så betyder siffrorna allt, de styr ätandet (och ofta även livet) helt och hållet. För den som inte räknar kalorier eller på annat sätt ”äter siffror” (points, gram kolhydrater, whatever...) så är det helt andra saker som har betydelse; smak, hunger, mättnad, vad som bjuds = ett naturligt ätande utan tvångsmässig kontroll på minsta decimal. 

 

Kom att tänka på det här häromdagen då jag upptäckte att jag inte längre mindes hur många kcal ett vanligt förekommande livsmedel i min vardag innehåller. Det var överraskande, för jag hade på något sätt trott att den där förvärvade (ack så destruktiva) kunskapen var helt omöjlig att radera ut, omöjlig att glömma, men så var alltså inte fallet! Känns bra! Känns friskt! 

 

Det tog tid för mig att ta mig ur ätstörningen, men det gick och ett viktigt (men svårt) steg var just att sluta ”äta siffror”. För att komma dit behöver du klara av ett antal utmaningar, till exempel:

• Sluta läsa på baksidan av förpackningarna när du handlar
• Sluta räkna/väga/mäta det du äter 
• Våga äta på restaurang och hemma hos vänner
• Äta tills du är mätt - inte tills du är uppnått ett visst antal siffror

Observera att de här punkterna inte är vad en börjar med om en är svårt sjuk i en ätstörning. I början av en behandling kan det vara nödvändigt att exempelvis mäta upp maten (så att det blir tillräckligt mycket), likaså är hunger/mättnadskänslor ofta väldigt rubbade och därmed svåra att lita på.

 

Men sen, när du kommit en bit på väg, så är det just punkter som de ovanstående som du behöver utsätta dig för som ett steg i att komma vidare. Visst är det svårt och ångestfyllt i början, men jag vågar nästan lova att det ganska snabbt blir vardag med ett liv där du inte äter siffror utan istället lägger din tid och energi på betydligt meningsfullare saker ❤️