ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Jag talar om Förändring.

Vi står inför den största förändringen sedan vi blev föräldrar första gången och väldigt snart har vi åter en ny liten familjemedlem hos oss. Naturligtvis är han är så fantastiskt efterlängtad, men ovissheten i stora förändringar som den här bidrar med stress för mig. Jag funderar så mycket, ja grubblar rent av. Framför allt tänker jag på hur det ska bli för Ester, hur hon ska ta att få en lillebror, men även på hur jag ska klara av att räcka till för två små ❤️

Jag tröstar mig med att jag vet att jag ofta har svårt för förändringar, men att det allt som oftast brukar blir väldigt bra till slut när jag fått landa lite. Och vi är två engagerade föräldrar om det här - något som jag är innerligt tacksam över. Ändå kan jag inte låta bli att tänka: ”Varför kan det inte få vara som det är nu när allt är så bra?” Och sen skäms jag... För jag vill ju ha ett andra barn. Och jag längtar efter lilla bebisen. Av hela mitt hjärta. 

Det låter kanske som att jag är en konservativ person som drar mig för att prova nya saker, men det är snarare tvärtom. Jag skulle säga att jag med tanke på min något neurotiska läggning utmanar mig själv otroligt mycket och ständigt gör saker jag egentligen inte vågar. För mig är det nyfikenheten som är nyckeln, som blir mycket av mitt driv liksom. Och nyfikenheten ska få ta plats nu, på upploppet av den här graviditeten. Mer nyfikenhet och mindre oro! ❤️