ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Läsarfråga: ”Om du skulle starta behandlingshem, hur skulle upplägget vara?”

Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Kropp, ideal och ätande, Personligt, Träning och fysioterapi

Jag fick en väldigt spännande fråga för en tid sedan: ”Om du skulle starta behandlingshem*, hur skulle upplägget vara om du fick drömma fritt?”

(*för ätstörningar)

Jag har funderat och kommit fram till några saker som jag känner för och tror starkt på:

  • Individuell bedömning och upplägg - på riktigt! - ska vara A och O. Se individen och förstå att det finns lika många varianter av ätstörningar som det finns drabbade. 
  • Upplägget skall vara individuellt anpassat, men med grundstommen av det upplägg som finns i boken Mattillåtet
  • Samtliga behandlare skall ha gedigen kunskap om ätstörningar, oavsett om de är läkare, undersköterskor osv.
  • Alla slags ätstörningar skall behandlas! 
  • Behandlingen skall inte (bara) fokusera på vikt! 
  • Även för patienter med anorexia nervosa (där undervikten såklart måste behandlas) skall inte vikten vara enda parametern som utvärderas. 
  • Teamet kring patienten skall vara samstämmigt och ha regelbundna patientkonferenser.
  • Patienten skall vara involverad i sin egen behandling. 
  • Behandlingen skall gå under högkostnadsskyddet. 
  • Samtalsterapi skall vara del av behandlingen (förutsatt att patienten inte är alltför svältpåverkad, då får terapin sättas in i ett senare skede). 
  • Vården skall vara evidensbaserad så långt det är möjligt. (Det behövs mycket mer forskning på behandling av ätstörningar!)
  • God, vällagad mat skall bjudas. 
  • Hjälp att hantera träningstvång osv skall finnas. 
  • Möjlighet till stöd, vid ångest o dyl, skall alltid finnas nära till hands. 
  • Patienten skall inte släppas för tidigt. Uppföljningar gånger flera efter behandlingstidens avslut.
 
Bild: pixabay.com

Har jag missat något? Vad tycker du? ❤️

KOMMENTARER:

  • Mia säger:
    2018-11-13 | 22:15:37

    Vet inte om du skrev det, men jag har testat både Ridterapi, dansterapi och "Pysselterapi" aka. Konsterapi. Allt som fick bort ÄS tankarna mellan målen. På Capio hade vi frågesport med små priser, på Scä hade vi Lördagsdisco. Alla var med oavsett ålder, tillståndet man var i kroppsligt togs dock i beaktande, men alla fick känna sig som en del i något. Så det lägger jag in som förslag. Kram Mia ❤

    Svar: Ah! Distraktion, delaktighet och att hitta saker som betyder något! Så viktigt ❤️🙏
    Johanna Ahlsten

Kommentera inlägget här: