Fysisk aktivitet och träning vid ätstörning, del 1: Måste jag sluta träna?
Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Träning och fysioterapi
Dagens inlägg handlar om det som rubriken antyder; måste en sluta träna för att bli frisk?
Det korta svaret är nej, inte alltid. Ofta är det dock nödvändigt att ha träningsuppehåll under en period. Och vid vissa tillstånd är träningen helt enkelt bara av ondo. Ingen med ett BMI under 16 bör exempelvis träna (då är träningen direkt skadlig) och såklart är även andra fysiska (och psykiska) parametrar än kroppsvikten väsentliga; blodtryck, puls, hjärta osv. Att träningen utförs för att göra av med energi och/eller som ett tvång är heller aldrig bra, det bäddar bara för en fortsatt knepig relation till träning.
Några röda flaggor (nej till träning)
- BMI under 16
- Hjärtsvikt, hypokalemi o dyl
- Uttalade svältsymtom; ödem, yrsel, domningar o dyl
Några gula flaggor (stort nja till träning)
- Träningsberoende
- Tvångsmässighet
- Kompensatoriskt tänk
När är det okej då?
Jag skulle säga att om vikten ligger stabilt, kroppen och knoppen mår okej och ätandet rullar på ganska bra så finns det egentligen inga hinder till att en tränar. Men detta med en brasklapp om att vara observant på att en inte har eller får problem med några gula och/eller röda flaggor. Fysisk aktivitet är generellt hälsosamt och på sikt är det klokt att satsa på att vara fysiskt aktiv enligt rådande rekommendationer (mer om detta längre fram i serien).
Att tänka på:
- Det kan vara bra att ”öva” på att vara utan träning i perioder
- Att skaffa sig andra sätt att ångestlindra (än träning/motion) är klokt
- Försök vara ärlig mot dig själv; uppmärksamma om du tränar av fel anledningar och bryt i sådana fall direkt
I nästa inlägg:
Träning som motivation till tillfrisknande?
Anonym säger:
Det här träningsuppehållet tenderar att bli väldigt många uppehåll om ens ätstörning inte försvinner trots behandlingsinsatser (uppenbarligen inte tillräckliga) och kamp med att träna för mycket och dörsöka låta bli och börja för att må bättre och ingen som hjälper till att följa upp osv. Tack för att du skriver om det
Anonym säger:
Det här träningsuppehållet tenderar att bli väldigt många uppehåll om ens ätstörning inte försvinner trots behandlingsinsatser (uppenbarligen inte tillräckliga) och kamp med att träna för mycket och dörsöka låta bli och börja för att må bättre och ingen som hjälper till att följa upp osv. Tack för att du skriver om det
Camilla säger:
Tack ett mycket bra inlägg 😊 jag avstår helt ifrån träningen då det lätt blir till ett tvång som sen är så svårt att ta sig ur.
Tidigare gick jag raska PW i kompensationssyfte. Idag har jag kommit så långt att jag tar en daglig promenad i väldigt långsamt tempo för att det är skönt och för att få luft, men försår ju att jag inte blir av med tvånget om jag promenerar. Känns som en väldigt svår balansgång. Hur ser du på det? Måste man sluta promenera helt?
Kram camilla