ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Fysisk aktivitet och träning vid ätstörning, del 3: Hitta ett sunt förhållningssätt

Kategori: Allmänt, Kropp, ideal och ätande, Träning och fysioterapi

Hur hittar en ett sunt förhållningssätt till fysisk aktivitet och träning när en är eller varit drabbad av en ätstörning?

Inte alla med ätstörningar använder träning som kompensation förstås. Dessa individer har såklart lättare att återgå till fysisk aktivitet träning på ett sunt sätt då den aldrig varit kopplad till destruktiva mekanismer. Väldigt många använder dock just träning och motion som kompensatoriskt beteende och ångestdämpning. Vid tillfrisknandet behövs därför en slags nyorientering; att hitta ett helt annat sätt att förhålla sig till träning än tidigare. Tänk, att träna som frisk och fri - kanske för första gången i ens liv.

Hur hittar en då ett sunt förhållningssätt till fysisk aktivitet och träning? Det kan såklart se olika ut för olika individer, men en god idé är att börja försiktigt och testa sig fram. Att inte träna så hårt eller ha för många för många pass i veckan initialt är klokt; testa under några veckor och utvärdera efter hand. Hur känns det i kroppen? Och inte minst; hur mår knoppen? Vad händer i dig om du missar ett pass osv. Sikta på helt ångestfri träning som känns skön och rolig och undvik kanske prestationsmål till en början.

Att omvärdera träningen och inte se den som förbränning och/eller prestation kanske gör att du upptäcker att du gillar helt andra saker än du trodde. Kanske var det yoga och klättring som var din grej, snarare än crossfit och löpning. Eller så kommer du på att det är jättekul att lyfta vikter, kreativt att dansa, självförtroende-höjande att utöva kampsport osv.

Och, jag säger det igen; det är helt okej att inte träna. För den som känner att den av olika anledningar inte vill köra regelrätt träning på gym eller liknande så räcker det bra att till exempel ta promenader, transportcykla till jobb osv. För vardagsmotionen gäller samma saker som för träningen; tvång skall inte vara det som styr.

Oavsett tränings- eller motionsform; Hamnar du i negativa tankemönster som att du måste röra dig för att få äta, att du måste gå en viss sträcka varje dag osv så är det viktigt att stanna upp. Byta riktning. Rörelseglädje är motsatsen till träningstvång ❤️

Detta var sista delen i serien om fysisk aktivitet och träning vid ätstörning. Jag kommer självklart att fortsätta skriva om det här och liknande ämnen då det är något som intresserar mig mycket.
Har du frågor som du tror att jag kan svara på är du såklart varmt välkommen att ställa dem!

Bild: pixabay.com

KOMMENTARER:

  • Ida Jansson säger:
    2019-03-01 | 11:38:59
    Bloggadress: http://onlyonewaytogo.blogg.se/

    Önskar jag kunde göra vanlig vardagsmotion! Gå ut med hundarna, cykla mm. Men vad göra när ALLT gör ont och fötterna är inflammerade och värker konstant? När en inte kan röra sig alls? Hur f-n ska en stå ut? Matas ständigt av hur bra det är att röra sig och det är det ju men om en inte kan? Får så dåligt samvete och ångest! Känner mig lat o inte värd mat på samma sätt som de som rör på sig. Kram ❤

    Svar: Jag förstår att det känns jobbigt att du inte kan röra dig som du vill, jag hoppas och tror att du inte kommer behöva ha det fullt så jobbigt om ett tag. Om du rör dig eller inte säger inget om ditt värde och din situation är ju inte gemene mans; rekommendationer om fysisk aktivitet måste naturligtvis ses ur ett individuellt perspektiv. Med detta sagt så vill jag påminna dig om att inget är kört Ida, tro på det ❤️
    Johanna Ahlsten

  • Anonym säger:
    2019-10-25 | 23:15:22

    Hej! Vill först bara säga att jag älskar din blogg. Fick tips av en kontakt på frisk och fri och du skriver så mycket bra.
    Har varit sjuk i min ätstörning i åtta år och jag har på många sätt kommit långt men jag har väldigt många sjuka beteende och tvång kvar.
    Jag har alltid älskat att träna och röra på mig, och jag tror jag fortfarande gör det innerst inne men just nu har allt blivit till tvång. ”Måste” förbränna så och så mycket för att göra ÄS nöjd och det är inte ofta jag njuter av att ut och springa nu utan gör det bara för att inte får ångest. Försöker verkligen bryta detta men det är så himla svårt. Hur vet jag vad som är JAG som vill och vad som är ÄTSTÖRNINGEN som vill?
    Undrar även vad som ses som normalt att röra sig under en dag för jag har nog tappat uppfattningen helt där...eller jag tror och tänker att jag inte är som andra och jag måste utföra mina tvång för att vara på den ”säkra sidan”. Orkar inte ha det såhär längre men jag har inte modet att bryta eller tron på att jag kan hitta en balans och enbart känslor av glädje till träning. Men jag vill så gärna❤️ Hur ska jag börja?

    Svar: Hej! Åh om du visste vad jag känner igen mig i det du skriver. Har levt i samma tillvaro, även om minnena bleknat något. Ska försöka skriva ett utförligt svar till dig i ett blogginlägg ❤️
    Johanna Ahlsten

Kommentera inlägget här: