ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Januari. Tränings- och diethetsens värsta månad. Perioden som får många av oss med tidigare (eller högst pågående) ätstörningar att vilja gräva ner oss under en sten ett bra tag framöver... Och säkert känner många av er andra också likadant?

Orealistiska ideal och påtryckningar från omvärlden påverkar lätt ens självbild negativt. Och för den som har en förhöjd sårbarhet är det verkligen extra jobbigt just nu när det tjatas om utseende, kost och vikt än värre än vanligt.

I bruset av allt det som får yta att verka som det allra viktigaste kan det löna sig att blicka inåt. Vad handlar ”tjock-känslor” och ”fulhets-grubbel” om? Hur mår du i övrigt? Vad händer i livet?
I känslolivet? Är det stressigt och rörigt runt omkring dig? Kroppstankarna och kritiken tenderar att poppa upp och ta över då, säger min erfarenhet och att tydliggöra detta för sig själv kan vara hjälpsamt. Det kan också göra det lite lättare att vända fokus från alla löpsedlar och dylikt och istället blicka inåt. Varför känner jag såhär? Vad står det för? Egentligen.

Med detta menar jag såklart inte att vi ska strunta i att påverka omvärlden. Vi ska motarbeta all skit från de som vill tjäna pengar på våra osäkerheter; vi ska aldrig sluta protestera mot smal-hetsen, vi ska fortsätta motverka retuschering och manipulering av bilder i reklam och media, ja vi ska på alla tänkbara sätt synliggöra att de kropps- och utseendeideal som finns många gånger är otroligt skeva. Självklart ska vi göra det!

Men att blicka inåt, att inse att när det verkar handla om det ytliga så handlar det oftast om något annat (också), det är också ett sätt att bryta sig loss från de skeva idealen. Du är modig om du vågar prova ❤️

Läs också: 
Är tjock verkligen det värsta en människa kan vara?