ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Jag hör det rätt ofta från de som skriver till mig: ”Jag är så rädd för att hetsäta, vågar inte ha glass och kakor hemma. Kan inte sluta när jag väl börjat äta godis...”

Många skuldbelägger sig rejält, skäms för känslan av att inte ha någon botten och uppfattar sig som onormalt dragna till utrymmesmat (kallar sig kanske sockerberoende eller liknande). Det här inlägget är till för att slå hål på myten om ”dålig karaktär” och även till viss del ifrågasätta termen ”känslomässigt ätande”. Ett dysfunktionellt förhållande till utrymmesmat är vanligt bland personer med ätstörningar och här är några anledningar till varför det kan vara så:

1. Du äter inte tillräckligt 

Ett ätande på gränsen till svält ökar med stor sannolikhet suget (och behovet) efter snabb energi (aka utrymmesmat).

2. Du äter inte regelbundet

Suget efter utrymmesmat kan också bli stort när du äter alldeles för sällan. Opålitligt intag ger sannolikt större behov av att snabbt få upp energinivåerna när väl tillfälle ges.

3. Du har för många förbud

Förbud är ett utmärkt sätt att få något att bli väldigt laddat och svårt att låta bli att tänka på.

Okej. Så borde då inte 4. vara: "Du använder utrymmesmaten för att döva känslor"? Tja, att äta istället för att vara i sina känslor är visserligen en mekanism som definitivt förekommer vid ätstörningar (självsvält och överträning kan fylla samma funktion) och något man kan behöva få hjälp med. Men att se över ovanstående punkter är alltid ett bra sätt att börja; om du tänker efter så är det ju helt logiskt att det är svårare att komma ifrån ett ”känslomässigt” ätande när kroppen inte får det den behöver.

Så hur kan man då tänka för att förbättra sitt förhållande till utrymmesmaten?
En bra bas är: Regelbundet, tillräckligt och varierat ätande (av helt vanlig mat) över tid där du och kroppen bygger tillit. Utöver den vanliga maten; avdramatisera och tillåt dig utrymmesmat ibland, det är inte ”farligt”, det finns rum för den i ett normalt, stabilt ätande. Utrymmesmatens enda uppgift är att smaka gott - inte ge dig ångest eller dåligt samvete. 

Jag tror att det är viktigt att kunna äta utrymmesmat - och faktiskt göra det - som frisk och fri. Självklart är det helt okej att inte vilja äta glass eller fika varje dag, vi är olika; vissa vill ha lite varje dag, andra mer sällan och kanske då i större mängder. Det är okej. Viktigast är att inte ha några förbud, att jobba på sin spontanitet samt lära sig känna vad man verkligen är sugen på.