ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Fler som tycker förändringar är jobbigt? Jag tänkte väl det!

Oron inför en förändring kan vara en riktig energitjuv helt klart. Det handlar ju mycket om ovisshet, att man vet vad man har men inte exakt hur det kommer bli eller kännas och det kan onekligen slita hårt på en. Jag har själv alltid upplevt att förändring för med sig ett obehag, men även att det väldigt ofta känts bra när förändringen väl blivit satt i verket. Men trots vetskapen om detta så är det ändå svårt att genomgå förändring; att behöva stå ut med att inte ha full kontroll på hur det ska bli.

Det är lätt att falla in i beteenden som inte är så funktionella när en förändring står för dörren och ångesten smyger sig på: Man söker försäkringar; letar på olika sätt efter en garanti på att allt kommer bli bra, men blir inte lugnare av det - tvärtom. Eller så hamnar man i katastroftänkande direkt och fastnar i tankeloopar där man föreställer sig hur allt kommer gå fruktansvärt dåligt och mår bara sämre. Andra (dysfunktionella) sätt att hantera förväntansångesten kan vara alkohol (att dricka när man mår bra, inte för att må bra är en bra regel) eller att städa nitiskt hemma (ger inget lugn på riktigt).

Vad är då konstruktivt att göra istället, när det känns sådär skakigt och osäkert? En god idé är att på olika sätt jobba med att aktivera sitt trygghetssystem. Att se möjligheter för sig själv att göra kroppen och hjärnan tryggare. Här kommer fyra Compassion-fokuserade förslag:

1. Extra ”grönt”
Utifrån Trecirkelmodellen* kan man tänka mer ”grönt” dvs göra sådant som just aktiverar trygghetssystemet/den gröna cirkeln; systemet som aktiveras när vi ”bara är”. Vi kan hjälpa till genom att på olika sätt ge oss själva värme och trygghet. Det kan vara enkla saker som att uppmärksamma att man fryser och ta på sig en extra tröja, eller att umgås med en vän som alltid får en att skratta. Ett bra sätt är också att jobba med visualiseringsövningar, som aktiverar det gröna systemet. Flera sådana hittar du exempelvis på Compassionportalen.

2. Lägg märke till hur det känns i kroppen
Att upptäcka och lätta på spänningar i kroppen, bli mer grundad och andas lugnare signalerar till nervsystemet att det faktiskt inte finns någon ”fara” och stressen/obehaget kan minska. Att jobba med kroppskännedom går att göra på olika sätt, du kan börja för dig själv genom att t ex lyssna och öva till inspelade avspänningsövningar, söka en fysioterapeut med kompetens inom mental hälsa, gå en kurs i kroppskännedom, qi gong, MediYoga. Eller varför inte dansa?

3. Prioritera återhämtning i stort och smått
Se över vad som är riktiga måsten just nu och vad som är påhittade krav/sådant du faktiskt kan skala bort. Den viktigaste källan till återhämtning är sömn (som ju är essentiellt för vårt välmående) men saker som att vila kroppen efter träning, ta en paus från datorskärmen och att få en stund för sig själv efter en vecka med mycket social interaktion är också viktigt.

4. Tänka: ”Vad är det värsta som kan hända?”
Kanske inte det första man bör göra då det eventuellt kan förvärra katastroftankarna som snurrar, men när du blivit lite lugnare kan det hjälpa att se på situationen realistiskt. Med så mycket acceptans och självmedkänsla som du förmår kan du försöka utmana katastroftankarna; ”kanske blir det inte bra, men då får jag hantera det”.

*Läs mer om Compassion, trecirkelmodellen och mycket på på Compassionportalen eller i boken Compassionfokuserad terapi av Helena Andersson och Sofia Viotti.