Tillbakablicks-torsdag #13
Kategori: Allmänt, Personligt, Träning och fysioterapi
Höst 2009. Jag harvar på som servitris. Långa, monotona dagar och kvällar. Är trött på det, så himla trött. Den gamla gnistan finns inte kvar över huvud taget och suget efter något annat växer sig allt starkare.
”Sjukgymnast då?” säger han, min bättre (nåja) hälft, en sen kväll när vi sitter och pratar efter ett osedvanligt träligt arbetspass.
Att det var han som kläckte idén är bara så typiskt (han som sedan dess alltid varit min bästa yrkesvägledare). Och på den vägen var det. Jag sökte - och kom in - och började sjukgymnastutbildningen (numer fysioterapeututbildningen) på Karolinska Institutet vårterminen 2010.
Att börja studera som 26-åring efter långt studieuppehåll var rätt tufft och självförtroendet hann hamna i fotknöls-(malleol...)nivå många gånger. Men aldrig kände jag ändå att jag ville hoppa av. Insikter om fysioterapins bredd, att det kunde handla om så mycket mer än om kropp och träning gjorde mig nyfiken på mer.
I år kommer jag påbörja min väg mot specialisering inom fysioterapin och området mental hälsa och mitt yrke har aldrig känts roligare ❤️
Felicia säger:
Bloggadress: http://https://nouw.com/felwan
Hej,
Jag är lite nyfiken, jobbar nämligen som kock men har (som du skriver här med) tappat gnistan och funderar på att plugga. Ett alternativ jag tänkt på är just sjukgymnast men jag måste från om man sitter mycket framför datorn? Får man röra sig mycket?
Har själv en ätstörning så känner att jag skulle vilja lära mig mer och hjälpa andra.