ÅTERHÄMTNINGSBLOGGEN

Det är fascinerande hur mitt förhållande till fysisk aktivitet har förändrats i och med tillfrisknandet från ätstörningen.

När ätstörningen styrde så var träningen tvångsmässig, överdriven, ensidig och bestod av långa, hemska pass som var en plåga att ta sig igenom. Kroppens försök att protestera (smärta, trötthet, sjukdomskänsla) sköts aktivt åt sidan och någon flexibilitet fanns över huvud taget inte med i bilden. Träningen genomfördes oavsett vad. Det var ohälsosamt och rent farligt. Mycket handlade om en tanke att tukta kroppen och att pressa in den i en onaturligt smal form.

Att bli fri från träningstvånget var för mig den sista och kanske svåraste biten att överkomma. Men det har verkligen lyckats. Idag har fysisk aktivitet och träning en helt annan roll än under de sjuka åren. Rörelse för mig är idag lustfyllt och intuitivt på ett sätt som liknar mitt nuvarande förhållande till mat. Jag känner in vad kroppen vill och behöver på ett sätt som gör att min fysiska aktivitet enbart är en hälsofaktor och inget annat.

Och det intuitiva går åt båda hållen; på samma sätt som jag ibland kan känna ett sug efter mer rörelse, att få ta ut mig, känna mig fylld av energi av rörelsen osv så kan jag även lyssna in när kroppen behöver mer vila och när det är läge att faktiskt prioritera bort en del rörelse till förmån för annat.

Intresset för att ändra kroppens utseende har för övrigt nästintill försvunnit (och med det sagt: Nej, det är inte nödvändigtvis något fel med att vilja bygga synliga muskler osv) likaså viljan att prestera (snabbare, längre, mer etc och nej inget fel med att vilja göra detta heller...men tror ni förstår vart jag vill komma). Rörelse handlar till största delarna om hur det får mig att känna; lugn, energi, glädje.

Jag tränar knappt längre i ordets rätta bemärkelse (dvs för att förbättra funktioner, nå mål osv). Motionerar desto mer. I vardagen. Med barnen. Och så vidare. Ibland känner jag att jag skulle vilja träna mer, men lika ofta upplever jag lugnet i kroppen av att ha balans; att inte köra slut på mig med träningen och sen inte orka resten (som det rätt ofta blev förr).

Att minska träningstvång och hitta rörelseglädje är något jag vurmar väldigt mycket för och något jag i mitt yrke hoppas på att kunna få arbeta mer med i framtiden. Fysisk aktivitet skall vara något som ger en hälsa - inte tvärtom.