Tillbakablicks-torsdag #6
Kategori: Allmänt, Mammalivet, Personligt
Början av 2016. Jag har precis gjort ett graviditetstest och när jag ser svaret förvandlas mina ben till gelé. Jag lyckas ta mig ut från badrummet med stickan i darriga händer. Visar för min man. Båda i chock. Det är overkligt och svindlande. Livsomvälvande samtidigt som det är så ofattbart. Under mitt hjärta växer vårt barn.
Lite längre fram i graviditeten, fortfarande svårt att ta in att vi ska bli föräldrar, men här har jag gravidkläder för första gången
Graviditetstestet från dagen då jag ”plussade” för första gången
Det första, väldigt tidiga, ultraljudet som gjordes på fertilitetskliniken
Anonym säger:
Hej. Födde du båda dina barn med snitt? Och var det planerat? Om du inte känner för att svara så förstår jag det till fullo. Jag har själv en längtan efter barn men kan knappt stå ut med tanken på att föda vaginalt. Jag är inte smärträdd generellt men smärta "där nere" blir jag kalsvettig och illamående av att bara läsa om eller tänka på. Jag vet att man kan få hjälp i form av terapi mot detta, men jag känner bara "jag vill inte!! Låt mig slippa!"..om det är möjligt vill säga. Samtidigt känns det som att många resonerar som att man "bör" ha upplevt åtminstone en "riktig" vaginal förlossning. Nu var det kanske av en helt annan anledning du fick snitt. Men jag har många tankar i huvudet nu och det hade varit fint att höra vad du har att säga.
Du har hjälpt mig mycket i min ätstörningsproblematik och här kan jag alltid landa tryggt och hämta kraft och energi. Men känn ingen press på att svara ifall det känns för privat, personligt och avviker från bloggens mer egentliga tema.
Allt gott.