Att få kontakt med kroppen innan övning (tankar och tips om Compassion-träning)
Kategori: Allmänt, Hälsa och ohälsa, Träning och fysioterapi
I mitt patientarbete använder jag mig en hel del av Compassion-övningar; visualiserande övningar i självmedkänsla där man på olika sätt jobbar med att skapa trygghet och lugn i knopp och kropp (typ). Som inledning till övningarna brukar det vara bra att aktivera sin ”lugnande andningsrytm” - för att komma i kontakt med kroppen och aktivera lugnande mekanismer.
Jag har dock märkt att vissa patienter blir stressade av att direkt fokusera för mycket på andningen, och när andningen känns pressad så blir övningen förstås kontraproduktiv. Med dessa patienter brukar jag lägga lite mer tid på annan fysisk förberedelse, till exempel genom att inleda övningen med en grundande avspänning.
Progressiv avspänning, att försiktigt spänna musklerna och sedan slappna av, funkar ofta bra just för att den är så enkel och fysisk; det är relativt lätt att uppnå en lugnare känsla i kroppen genom den. Att gå igenom kroppen på detta sätt går att göra i både ryggliggande eller i sittande.
När vi gått igenom kroppen på detta sätt brukar jag sedan låta patienten styra uppmärksamheten till sin andning och bara lägga märke till hur den känns, utan att ändra något. Sedan kan man ta ett djupt andetag och hålla andan en liten stund för att sedan släppa ut luften sakta. Därefter brukar jag låta övningen styra in till Compassion-delen till övningar som ”Trygg plats” och "Hitta ditt Compassion-ideal".
Jag kommer skriva mer om Compassion och även berätta mer ingående om mina favoritövningar längre fram. Jag hämtar mycket från bland annat Compassionportalen, appen Compassion Lifestyle och boken Compassionfokuserad terapi av Helena Andersson och Sofia Viotti. Rekommenderas! ❤️
Anonym säger:
Jag tror att mitt första riktigt fungerande redskap (som de hade tjatat så mycket om utan att jag ens fattat) var trygg plats med hjälp av compassion Lifestyle-appen. Med hjälp av min fysioterapeut på äs-enheten. Vi hade kunnat komma så mycket längre. Blir så ledsen när jag tänker på hur idiotiskt det är att inte få fortsätta bra behandlingsinsatser men så tacksam för det jag fick av henne, av vårt jobb. Om jag fått fortsätta hade jag kanske till och med hade kunnat komma till andningen... Som det är nu kan jag inte fokusera på andningen och slappna av utan att dissociera. Återigen tacksam för att du uppmärksammar viktiga, svåra, saker.